Sju dalar av Bahá’u’lláh kan betraktas som höjdpunkten inom mystikens litteratur. Boken behandlar den andliga verkligheten, ett centralt tema som återkommer i alla de etablerade religionerna och utgör grunden för all tro. Bahá’u’lláh kommenterar frågan:

”De stadier vilka kännetecknar vägfararens färd från stoftets boning till det himmelska hemlandet säges vara sju. Somliga har kallat dem Sju Dalar, andra Sju Städer. Och det säges att inte förrän vägfararen överger sitt jag och genomkorsar dessa stadier, skall han nå närhetens och återföreningens hav, ej heller skall han dricka av det oförlikneliga vinet.”

Dalarnas namn är: Sökandets dal, Kärlekens dal, Kunskapens dal, Enhetens dal, Förnöjsamhetens dal, Förundrans dal och, slutligen, Sanna fattigdomens och absoluta intighetens dal.

Följande stycken utgör några korta utdrag ur boken:

Sökandets dal

Springaren i denna dal är tålamod. Utan tålamod kommer vägfararen på denna resa ej någonstans och uppnår intet mål. Ej heller bör han låta sig nedslås. Om han så strävar i hundra tusen år och ändå misslyckas med att skåda Vännens skönhet, skall han icke giva upp. Man måste bedöma sökandet med Kärlekens Majnún som måttstock. Det berättas att man en dag träffade på Majnún då han siktade damm medan tårarna föll. På frågan ”Vad gör du?” svarade han: ”Jag letar efter Laylí.” Då ropade man: ”Ack! Laylí är av ren ande och du söker henne i stoftet!” Han svarade: ”Jag söker henne överallt. Kanhända finner jag henne någonstans.” Ja, även om de vise finner det skamligt att söka Herrarnas Herre i stoftet, visar det dock en ihärdig iver att söka. ”Vemhelst som söker ihärdigt efter något skall finna det.”

Kärlekens dal

Kärleken sätter i varje ögonblick en värld i brand och skövlar varje land dit den för sitt banér. Tillvaro existerar ej i dess konungadöme, de vise har ingen myndighet i dess rike. Kärlekens leviatan uppslukar förnuftets mästare och utplånar kunskapens herre. Han tömmer de sju haven, men hans hjärtas törst är likväl icke släckt, och han säger: ”Finnes det ej mera?” Han flyr från sig själv och drar sig bort från allt på jorden.

Kunskapens dal

Med sitt inre och yttre öga bevittnar han uppståndelsens mysterier i skapelsens riken och i människornas själar, och med rent hjärta uppfattar han den gudomliga visdomen i Guds Manifestationer utan ände. I oceanen finner han en droppe, och i droppen ser han havets hemligheter. Klyv atomens hjärta, och si! Däri skall du finna en sol. Vägfararen i denna dal ser i den Ende Sannes skapnader ingenting annat än ren försyn, och i varje ögonblick säger han: ”Inga brister står att finna i Guds, Den Barmhärtiges, skapelse: Se dig omkring igen, kan du se ett enda fel?” I orätt ser han rättvisa, och i rättvisa nåd. I okunnighet finner han mången dold kunskap, och i kunskapen framträder myriader av visdom. Han bryter sig ut ur kroppens och lidelsernas bur och sluter sig till det odödliga rikets folk.

Enhetens dal

I denna ställning genomtränger hans blick mångfaldens slöjor. Han undflyr sinnlighetens värld och stiger upp i enhetens himmel. Med Guds öra hör han, och med Guds öga ser han den gudomliga skapelsens mysterier. Han träder in i Vännens helgedom och får såsom en förtrolig vän dela den Älskades paviljong. Han sträcker fram sanningens hand ur den Fullständiges ärm och uppdagar maktens hemligheter. Han ser hos sig själv varken namn, anseende eller rang, utan finner sin egen ära i att ära Gud. I sitt eget namn ser han Guds namn; för honom ”kommer alla sånger från Konungen”.

Förnöjsamhetens dal

Fastän vandrarna i denna Dal till det yttre synes dväljas i stoftet, är de likväl inom sig uppsatta på den mystiska tankens höga tron. De äter av de inre betydelsernas outtömliga gåvor och dricker av andens utsökta viner.

Förundrans dal

Begrunda likaså fullkomligheten i människans skapelse och att alla dessa plan och tillstånd ligger sammanvecklade och undangömda inom henne. Räknar du dig själv som en ynklig skepnad När universum ligger vecklat samman inom dig? Således måste vi bemöda oss att bekämpa det djuriska tillståndet, så att innebörden i det mänskliga kan framträda i ljuset.

Sanna fattigdomens och absoluta intighetens dal

Denna ställning innebär att dö i jaget och att leva i Gud, att vara fattig i sig själv och rik i Den Åstundade. Den fattigdom som här åsyftas innebär att vara fattig i de ting som tillhör den skapade världen men rik i de ting som tillhör Guds värld. O Broder, det finns ej pärlor i alla hav, alla grenar bär icke blommor, ej heller sjunger näktergalen där uppå. Så, innan det mystiska paradisets näktergal drar sig tillbaka till Guds trädgård och den himmelska morgonens strålar återvänder till Sanningens Sol, må du bemöda dig att i denna den förgängliga världens stofthög infånga doften av den eviga trädgården och för alltid få leva under beskärm av folket i denna stad. Och då du ernått denna högsta ställning och kommit till detta mäktigaste plan, skall du skåda den Älskade och förgäta allt annat.