Vad säger bahá’í om religion?
Den religiösa utvecklingen/Utvecklingen av religionen på Gotland har skett i många steg. Från ett ursprung i asatron, via folkvandringstidens och vikingatidens kontakter med Östromerska väldets östortodoxa kristendom, vikingatidens fortsatta möten med kristendom och sannolikt också islam, kristnandet via Botair och hans efterföljare har religiositeten på Gotland formats till nutidens blandning av religiös mångfald och materialistiska livsåskådningar. Under århundradena har perioder av kristen splittring, exemplifierat av övergång från katolicism till protestantism och framväxten av olika kristna sekter/kyrkor påverkat det gotländska samhället. Vetskapen om dessa processer lyfter en väsentlig fråga: När man undersöker religionens väsen – skall man fokusera på olika historiska händelser och olika personers agerande eller skall man inrikta sig på vad religion i grunden är och hur ren religion kan stödja samhällets och människornas utveckling i den tid som nu är? Bahá’ítron har visionen att efterhand som insikten om att Guds religion endast är en, uppenbarad och utvecklad av de gudomliga språkrören genom tiderna, är det naturligt att se sambandet mellan de olika epokernas uppenbarelser. Därför är det rimligt att man främst intresserar sig för den senaste länken i kedjan.
Betrakta kedjan Moses – Jesus – Muhammad, den kedja som de flesta människor i västerlandet känner till. De förklarade alla, var och en, att det finns en enda Gud och att denne Gud talat till mänskligheten. Vad är då mera rimligt än att acceptera att det bara finns en Gud som har talat till mänskligheten genom tiderna? Och att kedjan förlängts till Moses – Jesus – Muhammad – Báb – Bahá’u’lláh.
Några citat:
”Guds religion är till för kärlek och endräkt; gör icke av den en orsak till fiendskap och tvedräkt.”
”Religiös sanning är inte absolut, utan relativ – relativ till mognaden och tidsåldern i vilken den är uppenbarad.”
”Jorden är endast ett land och mänskligheten dess medborgare…”
”Guds gåva till denna upplysta tidsålder är insikten om mänsklighetens enhet och om religionens grundläggande enhet. Krig mellan nationer skall upphöra, och genom Guds vilja skall den största freden komma – världen skall bli som en ny värld och alla människor skall leva som bröder.”
”O, människoson! Dold i Mitt uråldriga varande och i Mitt väsens urgamla tidlöshet var Jag medveten om Min kärlek till dig därför skapade Jag dig, inpräglade Min avbild på dig och uppenbarade för dig Min skönhet.”
”O, andens son! Mitt krav på dig är stort, det kan ej förglömmas. Min nåd mot dig är riklig, den kan ej döljas. Min kärlek har skapat sitt hem i dig, den kan ej hemlighållas. Mitt ljus är uppenbart för dig, det kan ej skymmas.”
”Det ofelbara botemedlet och mäktigaste instrumentet för helandet av hela världen är föreningen av alla dess folk i en universell sak, en gemensam tro.”